Små element av glädje	Small elements of joy
Vindpusten slår mot mitt ansikte.	The wind gently hits my face
Hösten kommer nog snart, men än ett tag klamrar sig sommaren fast i min vardag.	The fall is coming soon, but still for a while the summer clings on to my day
Vi gick till kafˇet och beställde som vanligt olika drycker från menyn.	We went to the cafˇ and ordered different drinks from the menu, as usual.
Hon pratar. Jag lyssnar. Jag svarar. Hon lyssnar.	She talks. I listen. I reply. She listens.
Doften av kaffe. Smaken av te.	The scent of coffee. The taste of tea.
Känslan av att för en stund få skämma bort sig själv.	The feeling of spoiling yourself, for a while.
Utan att för njutningens skull tvingas lida efteråt.	Without sacrificing for the sake of pleasure.
De små blickarna och de korta pratstunderna.	The small looks and the short moments when we talk.
Känslan av att för en kort stund få tillhöra någon annan.	The feeling of belonging, if so only for a short while.
Jag hittar en oläst bok i biblioteket.	I find an unread book in the library.
Ingen annan har förut rört sidorna.	No one has ever before touched the pages.
Den är skriven för mig.	It is written for me.
Jag hittar en välläst bok i biblioteket.	I find a well read book in the library.
Flera andra har före mig läst dessa ord, och jag uppfattar en osynlig länk mellan oss.	Many have before me read those words, and I sence an invisible link between us.
Vi är okända för varandra, men vi delar samma tankar.	We are strangers to each other, but we share the same thoughts.
Jag vaknar tidigt en morgon.	I wake early one morning.
Väckt av regnet som smattrar mot rutan.	Woken up by the rain, clattering against the window.
Vaknar tidigt, och kan somna om.	I wake early, so I can fall back to sleep.
Vet att luften kommer vara frisk senare under dagen.	Knowing that the air will be fresh during the coming day.
Vi besöker en gammal kyrka.	We visit an old church.
Går var för sig och tittar på skulpturerna längs väggarna.	Walking on our own, looking at the sculptures by the wall.
Efter någon timme sätter vi oss ned.	After some hour we sit down.
Tysta. Tillsammans.	In silence. Together.
Det går några minuter.	A few minutes pass by.
Sen vandrar vi vidare.	And we continue our walk.
Jag känner mig tom.	I feel empty.
Det finns mycket plats att fylla.	There is so much room to fill.
Jag tycker om doften av bläck när jag skriver.	I like the scent of ink when I write.
Jag tycker om ljudet av skor då någon går förbi.	I like the sound from the shoes of someone passing by.
De små, ibland till synes meningslösa, stunderna.	The small, sometimes seemingly meaningless, moments.
De ger mig inspiration.	They give me inspiration.
Josef Hemmingsson
031019-23.06