vid slutet nu somnar vi. bredvid varandra en sista gång. jag lägger mej bredvid dej. du ligger stilla. du gick före mej över gränsen till den andra sidan. vi ses aldrig mer, i denna värld. men jag vet att du väntar på mej där borta. du sover utan att andas. du är nära, men långt borta. jag ser på ditt ansikte, en sista gång. sedan sväljer jag tabletterna och följer dej in i dimman. vi vandrar in i det okända, mörka. vi har bara varandra. vi är tillsammans till slutet. vi hade träffats sommaren innan. värmen katalyserade vår krälek. vi växte närmare varandra. vi var så nära vi kunde vara. men något försökte skilja oss åt. för att vi aldrig skulle skiljas valde vi att lämna detta något, och den värld där detta något levde och verkade. vi lämnar det nu bakom oss. vi levde nära, vi dör nära, vi förblir nära. kärleken tvingade oss in i döden. vi flyr som om ett brott begåtts. vi flyr som skyldiga. det enda vi är skyldiga till, är den kärlek vi låtit växa. Josef Hemmingsson 981228-00.14