Det var en tydlig känsla | |
och en klart definierad tanke | |
som följde mig den helgen | |
Något var förändrat | |
mellan oss | |
Allt förändras | |
Ständigt och kontinuerligt | |
Det är ingen överraskning | |
Men att jag nu inte känner din förändring | |
Och att jag inte vet hur jag ska hantera den | |
medför att jag grubblar i tystnad | |
För i det osagda skäms vi inte | |
Först då orden uttalas | |
ger de effekten av stelhet | |
De skapar en ny känsla | |
av ombekvämlighet i situationen | |
Och vi glider längre ifrån varandra | |
Så jag tiger tyst | |
och hoppas | |
att jag en dag ska kunna se tillbaka | |
på de här dagarna | |
Och kanske möta dem | |
utan obehagliga överraskningar | |
nästa gång vi ses | |
/ josef 2003-0811-10.40 |