jag visar inget
i nutid samlas tankarna om framtiden i en ask
dåtiden är glömd
vi försöker klamra oss fast vid våra minnen
försök bara släppa taget
ber hon mig
jag viker bort min blick
så slåss hon för min skull
och jag känner mig smutsig
jag vek bort, står nu i skuld
i stillhet väntar jag in dem
hon går först
jag ber henne se
hon finner nya vägar
och jag beundrar
men visar henne inget
jag visar inget
då ser hon inget
då vet hon inte
varför det slutar så här
det vet vi inte
det svar vi väntat på
kommer inte
för det är ännu inte slut
och vi har mycket kvar att dela
framför oss finns fler
och de väntar
i händelser
och i sammanträffanden
i tystnaden där ute finns hon
den jag söker
och ännu inte funnit
ett delmål
avslutar litet
det bekräftar dock
att långt mer finns att jaga
att söka
att finna
att dela
med henne
med henne
idag är det julafton.
/ josef 2002-1224-01.51